Debatt

Ännu ett praktfullt exempel på tandläkarnas brist på kunskap


I USA har man i sex årtionden försett en stor del av befolkningen med fluor genom att tillsätta giftigt  fluor till det allmänna dricksvattnet och man har spridit detta absurda sätt att distribuera fluor till några andra länder.  Från början hävdade man att 1,2 mg per liter dricksvatten skulle vara ”optimalt”, med vilket menades att man fick största möjliga kariesminskning med minsta möjliga emaljskador orsakade av fluoren, s.k. fluoros. Vattenverken fick rekommendationen att reglera fluorhalten till mellan 0,7-1,2 mg per liter. Den gift-exponering amerikanarna fått genom dessa rekommendationer har resulterat i att i USA har nu 41% av befolkningen i åldersgruppen 15-18 år någon form av klassificerad emaljfluoros (dåligt bildad emalj) och 25% i åldersskiktet upp till 50-årsåldern (Center for Disease Control 2010). Men inte förrän tidigare i år fastslog den amerikanska regeringen att den rekommenderade halten ska sänkas från 1,2-0,7 till enbart 0,7 mg per liter, under en 10-årsperiod för att utvärdera om antalet nya fall av fluorskador ska minska till acceptabel nivå.


Efter 60 års experimenterande på människor vet man alltså inte vilken halt man ska ha för att inte tänderna ska ta skada. Är det bara jag som tycker att det tyder på en makalös ignorans? Ändå påstår man att inte någon tagit skada av denna fluorprofylax. Vem vågar lita på det påståendet, när de som uttalar det inte ens har basala kunskaper om det som de borde veta, nämligen vilka halter av fluor som är bra för kariesprevention. Men man vill inte erkänna anledningen till okunskapen. Den beror på att vattenfluoridering är en helt felaktig och rent stollig metod. Med vattenfluoridering kan man inte styra den enskilde individens dos av fluorid på något sätt. Varför fastställde inte den amerikanska regeringen att vattenfluoridering förbjuds?


Uppsala som har naturligt en (sannolikt reglerad) halt av 1,0 bör följa exemplet, men passa på att minska ner till 0,3 mg/L som maximal halt! Gäller även andra orter i Sverige.

Fluoren debatteras en hel del på sociala medier sedan det har kommit larmrapporter om att för mycket fluor i kariesprofylaktiskt syfte kan ge allvarliga biverkningar.


Med de synpunkter jag publicerar under rubriken debatt  på min hemsida lämnar jag mitt bidrag till den debatten med den sakkunskap jag inhämtat i ämnet genom att under flera år följa den kritik som olika vetenskapsmän presenterat mot den överdrivna eller felaktiga användningen av fluor. Se under de tre debattrubrikerna " FLUOR I TANDKRÄMEN TILL BARN", "VARFÖR JAG TVIVLAR PÅ FLUOREN" OCH "TIDIGARE FLUORDEBATT" här ovanför!


Jag tänker inte ge mig in i fortsatt debatt, för jag redan skrivit så utförligt i detta ämne, så att det mycket väl kan räcka. I tidskriften Miljö och Framtid utgiven av MIGRI och Miljöcentrum i Uppsala finns under åren 1977-1982 c:a 180 sidor om fluor varav jag bidragit till c:a 120.


Fluor är inte så oskyldigt som tandläkarna har velat göra gällande i årtionden:   

Debatt